Även om musiken kan vara av det ljuvligaste öronen fått absorbera... så gjorde annat konserten så mycket mer värd. Med en människa, som är bättre än allt, sitter bredvid och sjunger med den solklart sötaste rösten precis bakom ens huvud... När man då och då får små pussar på kinden, vid örat... En arm om midjan då händerna inte klappar i takt till musiken... Ett brett smile så fort man vänder sig om... En rygg som gör att man ser långt över alla andra... He. Ja, det är då man önskar att livet skulle vara som sämst när det var såhär.