På bussen idag var det en blandning av alla möjliga människodofter. Det luktade starkt av ett shampoo och parfym. Jag kände igen parfymen och tänkte direkt på dig. Herregud, jag kan verkligen inte släppa taget om dig! Parfymdoften gav mig någon slags konstig känsla i magen. Som om att det fattades något. Ja, herregud vad det fattas något. Hela du fattas ju! Samtidigt som jag fick den känslan gav parfymen mig en blick tillbaka från förut, tryggheten och värmen du gav mig. Du fanns alltid där vid min sida. Vet inte varför jag inte skriver ditt namn här. Alla vet väl ändå vem du är och det är ju inte som att jag skäms för dig. Verkligen inte! Tvärtom. Åh vad jag vill se dig min vän.