Inte ens mitt största intresse kan jag va bra på. Fan, jag är värdelös. Jag kommer aldrig att bli något.

Jag har världens bästa vänner. Underbar familj. Finaste pojkvännen man kan önska sig. Jag är lyckligt lottad. Jag har allt och lite till tror jag. Varför ska man ändå vara missnöjd så ofta? Fast idag är jag ändå happyhappy. Om det inte var för att jag fick ett ashårt slag i magen efter skolan, stötte på en naken man som kissa på sig på tåget, en flirtande knarkbyggare samt en förjävlig tant till busschaufför. He. Men nej, jag är ändå glad idag!

Anw, jag saknar pappa. Vet inte riktigt varför för vi sågs igår och jag brukar inte riktigt vara pappamonster. Men just nu saknar jag honom... hm.

Peace and love or else.

Att inte vara behövd.

Men det är väl ok.
Fortsätt bara.

Tjohej tjohej...
Här sitter jag. I arvids säng och snurvlar. Arvid sover fortfarande (och håller i mitt ben...?) själv har jag vaknat från och till hela natten eftersom jag blir heltäppt i näsan på den sidan jag ligger på. Dessutom försvinner mitt papper som va tänkt att ligga under min näsa hela tiden... eh ja, va intressant (läs äckligt) för er att veta.

Igår var det Sarahs överraskningsfest. Dumma att vi missade den. I ungefär en halvtimme kände jag mig rätt pigg och tjatade då som tusan på arvid att vi skulle åka, eftersom han sa att han bara hade ont i huvet nu. Men, han tjatade tillbaka och sa att jag inte fick gå för jag va sjuk. Bra va väl det för jag kände mig rätt risig resten av kvällen. Men ja, om du läser detta, förlåt Sarah för att jag missade din fest och inte kom och hoppa fram och skrek SUPRIIISE!

Dessutom missade jag ju att träffa alla dom människorna, tror det va ett tag sen. Speciellt Sarah... hm, mutter...

Har faktiskt ingen aning om vad jag ska göra nu.. har förjävla ont i nacken så kanske ska lägga mig ner och snora ner arvids kudde lite till :)

tjingaling